I slutet av april reste jag, Thea, från Växjös lokalförening, tillsammans med IdaLisa frånGöteborg och Frida och Linnea från Malmö till Kirgizistan. Vi reste till staden Osh som ligger i södra Kirgizistan, nära gränsen till Uzbekistan. I Osh ligger Novi Ritms hus, en ungdomsorganisation som är en mötesplats där unga kan skapa eller delta i aktiviteter, diskutera sina idéer och fördjupa sina kunskaper och ledarskapssidor.

I tre dagar höll vi träningar i civilkurage för 20 ungdomar som är aktiva i Novi Ritm. Det var en fantastisk upplevelse och väldigt kul att hålla träningar som jag så många gånger gjort i Sverige, men i en annan kultur, på engelska, och för ungdomar som möter på andra utmaningar i samhället. Vi höll träningar på teman som ageism och street harassment. I det kirgiziska samhället ska man ofta visa stor respekt för alla som är äldre än en själv och de äldre anses ha rätt, även om de inte alltid har det. Ungdomarna berättade även hur många av dem extrajobbar som servitriser eller servitörer och att de ofta blir utsatta av hotfulla gäster. Vi skapade träningar på de teman som är relevanta för dem.

En kväll gick vi tillsammans med några av ungdomarna till Sulayman Too. Det är ett berg mitt i staden som är uppkallat efter profeten Sulayman i Koranen. Det är landets enda världsarv och var förr i tiden en viktig plats för pilgrimsfärder. På gatorna såldes majskolvar och nationaldrycken jäst säd. Lokalborna, speciellt ungdomar, var väldigt nyfikna på var vi kom ifrån, vad vi tycker om deras land och stad. Vissa ville prata djupare om till exempel feminism som de nyligen hört talas om. Och väl på bergets topp fick vi en fantastisk utsikt över staden som är den andra största i Kirgizistan.

Den fjärde dagen fick vi en ledig dag! Vi fick se lite av staden, besöka bazaren (marknaden) och komma utanför staden lite och se landskapet. Vilket var fantastiskt för att få ett grepp om var vi befann oss någonstans. Och naturen var riktigt vacker. Vi åkte ut i en bil där föraren satt i höger sida av bilen och bilen körde på höger sida av vägen och vi åkte bland gröna kullar där hästar, kor och får betade. Längre bort kunde vi även se snötäckta toppar på större berg. Vi stannade till och hade picknick vid en sjö. Där såg vi en bonde med sin åsna och vi fick lära oss att när man hör en åsna skrika ska man ta på sitt hår så växer det snabbare! Bazaren hade en liten del av traditionella varor, som den vita filthatten och filttofflor. Sedan bestod resten av bazaren av billigare varor i plast och kläder från Kina. Det fanns även en massa nötter, torkad frukt och grönsaker, framförallt var det rotfrukter som såldes. Jag blev fast bland alla nötter och fick med mig några kilon hem... Mums!

Sista dagen hade vi en utbildning för tränare där åtta ungdomar som brukar volontära i Novi Ritm och skapa egna aktiviteter deltog. De fick själva skapa situationer i par och hålla träningar för resten av gruppen. Det var fantastiskt att se hur självsäkra de var när de höll i civilkurageträningar och hur de använde sig av metoden! Denna dagen hjälpte de även varandra att påminna och förklara saker för varandra som varför vi gör på ett visst sätt, hur det knyter samman till teori. Det var häftigt och väldigt roligt att se! Sista dagen var det många av deltagarna som delade med sig om hur de kommer att börja bry sig om andra när de ser situationer där någon blir utsatt. Jag fick se hur värdefull metoden och våra träningar är för ungdomar i en helt annan del av världen och ett samhälle som ser annorlunda ut än vårt i Sverige.

Den största utmaningen var språket. Som tur var hade vi alltid hjälp av någon som översatte under träningarna. Det vi sa översattes till ryska och kirgiziska, de två officiella språken i landet. I samma mening blandade de ofta båda språken. Det var svårt att känna kontroll över tiden då det ibland kunde ta lång tid för att översätta en mening. Vi kunde inte veta om de hamnat på ett sidospår eller hjälpte varandra att förklara och förtydliga begrepp och metoden. Och inte ens sista dagen hade vi lärt oss att allt tar dubbelt så lång tid med översättningar. Men det var även detta som berikade träningarna, ungdomarna fick lära sig metoden på sitt språk, uttrycka sig på ett sätt de var bekväma på och vi fick en massa tillfällen att tänka ut nya uppfinningar. Det är med utmaningar vi utvecklas och jag känner att jag har blivit tryggare i rollen som tränare.

Jag tackar Centralasiengrupperna och Vardagens civilkurage för denna fantastiska möjlighet att fördjupa både mina kunskaper och mitt engagemang för ickevåld och civilkurage! Och tack till Linnea, Frida och IdaLisa, jag är väldigt varm i hjärtat för att ha fått uppleva denna resa tillsammans med er! Och jag är otroligt tacksam för allt ungdomarna har valt att berätta för oss och dela med sig av deras upplevelser i vardagen. Tack Novi Ritm och alla deltagare!

/Thea, Växjö lokalförening

Två personer som tittar på en text "What is civil/moral courage"

Den 24:e februari var det dags, vårt allra första ordinarie årsmöte i Växjö lokalförening! Peppen i planeringen var hög och vi planerade ambitiöst att erbjuda deltagare tre olika möjligheter till träning och fördjupning inom civilkurage och ickevåld.

  • en civilkurageträning med vår tränare Anna

  • en ickevåldsworkshop med tränaren Thea

  • en träning i jämställda mötestekniker med Tessan

Nu visade det sig att många i Växjö gjorde annat denna ovanligt soliga dag men mötet hade ändå fem röstberättigade medlemmar och två nya medlemmar närvarande! Dagordningen var väl förberedd och trots imponerande 12 (!) propositioner från styrelsen lyckades vi hålla tiden för det formella mötet till under en timme. Då styrelsen enbart består av tre personer i Växjö beslutade vi oss också för att fortsätta kalla till föreningsmöten där alla engagerade medlemmar kan delta för att planera aktiviteter och fördela ansvarsområden istället för att ha traditionella styrelsemöten under året – ett experiment för att sprida engagemang och makt i föreningen. Därefter fikade vi och bestämde oss gemensamt för att genomföra civilkurageträningen alla tillsammans istället för de andra aktiviteterna. Dagen avslutades klockan 15.00 och vi tackar avgående styrelse för ett fantastiskt jobb med att bygga rutiner för föreningen – nu kan vi fortsätta med en bra grund för vårt andra år som förening!

Från och med nu kommer ni att kunna följa hur medlemsantalet i föreningen stiger i vår medlemometer. För var 100e person som blir medlem så kommer medlemometern att stiga en grad. I den första mätningen kan ni se att vi redan i början av februari har över 500 medlemmar!!

Denna månaden har vi kontaktat två av våra 100e medlemmar under 2018 för att fråga lite om deras medlemskap. Här kommer en miniintervju med Måns Lindholm Berlin som blev vår hundrade medlem i år.

Hej Måns! När blev du medlem första gången i Vardagens civilkurage?

Jag blev medlem för några månader sedan eller kanske ett år sen.

Hur blev du medlem?

Blev kontaktad av vänner som är aktiva inom Vardagens Civilkurage.

Varför är du medlem?

Det är en viktig organisation och det finns inte många som fokuserar på civilkurage.

Vad vill du hälsa till andra medlemmar i föreningen?

Engagera dig så mycket som möjligt!

Här kommer en miniintervju med Linnes Södersten som blev vår 400e medlem 2018.

Hallå Linnea! Hur länge har du varit i Vardagens civilkurage?

Sedan den 2 februari 2018.

Hur blev du medlem?

Jag träffade er på hälsningsgillet i AF-borgen i Lund

Varför är du medlem?

Efter att ha pratat med er i några minuter på hälsningsgillet tyckte jag att det verkade som ni drev en bra verksamhet som kändes viktig. Jag bestämde mig då för att gå med för att visa mitt stöd och få er möjlighet att växa som organisation. Hittills har jag inte varit aktiv på något sätt i övrigt men jag skulle kunna tänka mig att eventuellt göra det framöver.

Vad vill du hälsa till andra medlemmar i föreningen?

Fortsätt att göra en bra insats så kan vi tillsammans göra skillnad!

Tack till Måns och Linnea för att vi fick prata med er!